Ibland är det som om inget alls kan få mig på bättre tankar, få mig att vara glad och att bara vara jag. Vissa dagar är verkligen allt för jävligt och de dagarna verkar bara bli fler och fler, det är verkligen konstigt. Varför kan man inte bara vara nöjd? Jag beundrar människor som är helt laidback och tar livet med en klackspark, människor som svävar några centimeter ovanför marken och som litar på att allt ordnar sig. Som alltid tänker "äh det ordnar sig" när det blir fel, som pallar att fortsätta. Jag vill vara en sån människa, men det är jag inte.
Enough complaining, dags att sova för imorgon ska jag ut och plocka svamp med mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar