Jag känner mig så galet maktlös just nu, det enda jag kan göra är att stå och titta på när allt rasar. När man tror att det värsta är över så kommer nästa och nästa och nästa sak, HELA JÄVLA TIDEN!
Min mamma är den mest otursförföljda människa jag vet, och det är så orättvist. Det är så orättvist att en människa kan få allt medan en annan inte får något.
Nu ska jag hälsa på morfar på sjukhuset för som sagt det tar ju aldrig slut på eländet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar