Idag tokdäckade både jag och Kajsa på tåget hem, vi somnade så hårt att ingen av oss vaknade när vi stannat i Strömstad. Eller efter att ha stått still i 3-4 minuter slog jag upp ögonen och kisade ut genom fönstret, när jag såg hamnen insåg jag att vi var framme så jag började putta på Kajsa tills hon vaknade. När Kajsa också vaknat och vi båda insåg att vi stått still ett tag började vi skratta åt oss själva medan vi ramlade av tåget och ut i mörkret, tänk om vi inte hade vaknat och tåget hade börjat åka igen... hade vart något det.
Du kan kalla mig precis vad du vill, det är inte orden som sårar. Det som sårar är att inte ha ditt stöd när jag faller pladask på marken, när jag ligger hjälplös i mörkret och inte känner någon som helst livslust. För vet du? Det finns fler som mår dåligt, det är inte bara du.
1 kommentar:
Det vet jag väll!..usch jag får dåliga vibbar av detta.
Du kan inte bara vända ryggen åt mej och tro att jag ska fatta precis vad du har i ditt huvud!jag blir sårad när någon jag har nära mig bara vänder ryggen och bara ignorerar mej.Vi har flera år på nacken, detta trodde jag verkligen inte av dig.
Skicka en kommentar