A YOUNG SUMMERS YOUTH

Det är kvällar som den här som får mitt hjärta att göra lite ont och som får mig att längta något så innerligt efter vår-student-sommar och lägenhet i Göteborg. Då slipper jag se, jag kommer att veta men jag slipper att se. Det tär på hela mig och det får mig att vilja rymma hem till någon fin kille som kan krama om mig och säga att allt är ok, ta mig i handen och säga att det inte är mitt liv han slänger bort utan sitt eget. Tyvärr så har jag ingen fin kille att rymma hem till så jag rymmer till mitt rum i stället och låter täcket krama om mig och sedan försöker jag somna så att jag kan glömma bort vad som finns bortom mina fyra väggar och drömma om fina saker. Någon fin människa till exempel, som inte vet att den är fin för att jag inte vågat säga det. Snart kanske.